Skip to Navigation
Det du inte kan tala om kan du kanske trampa på

Idag när jag gick till skolan, rättare sagt till det lilla galleri där min utomordentligt utförliga utbildning utspelar sig, såg jag att någon hade tagit dit en liten modell av en Wittgenstein-matta. Jag blev förvånad för jag hade aldrig sett en Wittgenstein-matta förut.

Det är en konstnär som heter Maria Bjurestam som har gjort den. Hon gjorde en stor version också.

Jag har för mig att Wittgenstein förbjöd mattor i huset han byggde åt sin syster. Mattor, gardiner och lampskärmar skulle ha gjort huset alldeles för mysigt, och sådant är inte bra för intellektet. Men jag undrar om han inte hade accepterat den här mattan, den ser ju inte överdrivet mysig ut.

Som matta betraktad ser den faktiskt ganska opraktisk ut full av hål och en gräns som gör det svårt att få den att passa in i ett rum.
   Jag vet inte om det betyder att Maria Bjurenstam tycker att Wittgensteins filosofi är full av hål och svår att använda sig av, antagligen inte, men hon har i alla fall lyckats översätta något av Tractatus strama svåråtkomlighet till mattmakeri. Det är en bedrift i sig, för när man översätter något seglar man farligt nära språkets gräns. Eller ibland mattmakeriets gräns.