Skip to Navigation
31/1 2012

2012-01-31

Ritad efter en bild i David Macks fantasmagoristastiska serie Kabuki (Vol. 1).

30/1 2012

En bild om dagen

Nu byggs det om lite här på denna långsamhetens blogg.

Så några gamla bilder flyttar över hit nu:

Elfte december -11 — Julmarknad överallt.

 

Tionde december -11 — Hoppas jag lyckas upprätthålla den här rutinen nudå.

 

Nionde december -11 — Uderzos anatomi är ändå bättre än sådan där människoanatomi.

 

Åttonde december -11 — Idag var jag förbittrad över människoanatomin. Ack, vilken lycka — om vi blott voro cyliderformade robotar.

 

Sjunde december -11 — Det brukar ta lång tid innan jag upptäcker att jag använt fel språk.

 

Sjätte december -11 — Övning i att ansiktsuttrycka.

 

Femte december -11 — Efter “Atala al sepolcro” (1808) av Anne-Louis Girodet de Roussy-Trioson

 

Fjärde december -11 — Bruno K. Öijer är på tok för orange för min smak.

 

Tredje december -11 — Gammal sliten soldat.

 

Andra december -11 — Nietzsche var även en pretentiös tönt.

 

Första december -11 — Thoeris - Egyptens jazziga flodhästgudinna.

 

Trettionde november -11 — Flintlåspistol.

 

29 december 2011 — Jag har nyss kollat igenom extramaterialet till Sagan om ringen igen. Vid Gandalfs skägg vad det är häftigt!

Tjugoåttonde november -11 — Deppig Nietzsche.


10/12 2011

Vikserier

Nu har jag blivit helt uppslukad av att utveckla olika sätt att vika ihop papper till små serier.

Den förra serien gjorde jag mest på skämt, och inte anade jag att vi strax efteråt skulle få i uppgift att göra vikserier på Serieskolan. Ha! Mina plötsliga intressen brukade aldrig klinga ihop med skolornas förväntningar tidigare, men nu!

Vi fick lära oss ett enkelt sätt att veckla ihop A4-papper till läckra små, invecklade serier. Entusiastiskt utvecklade jag snabbt några avvikande sätt att vika vikserier.

Den här kallar jag “Tarjeis fantasmagoriskt himmelskriande utveckingsmetod deluxe 2000, jadå”.

1/12 2011

Vik din egen serie ja!

Jag fattar inte att jag inte har lärt mig det här förut. Igår snubblade jag över en beskrivning av hur man kan vika små 6 sidors böcker av A4-papper. Skitsmart!

Jag har dessutom alltid velat rita en sådan här vikinstruktion :)

Här är en skitproffsig tidskrift jag gjorde.

 

Och den är inte alls barnsligt meningslös.

Bra konstverk brukar se så här konstiga ut. Säkert!

 

29/11 2011

Moj och Mormor publiceras i Sydsvenskan

Mina små seriestrippar ska publiceras i Sydsvenskan i december!

Jag ritade serierna “Moj och Mormor” under en intensiv tävling vi hade i klassen, och efter två långa veckor med tyst vansinnigt tecknande valde Sydsvenskan ut tre lyckliga att få sina stripserier publicerade. Vi får en vecka var på Sydsvenskans seriesida. Och det värsta av allt är att våra små serieförsök ska ersätta Kalle och Hobbe. Fy! Vem lägger ett så tungt ansvar på min gamla mormors axlar va?

Serierna är redan färdigritade, så jag borde väl inte vara nervös, men lite jobbigt är det ändå. Jag har trots allt inte fått några serier publicerade tidigare.

Sydsvenskan inleder det hela med ett sådant här uppslag. Först ut i fältet är min glade klasskamrat Ellen Ekman, med sin serie serie “Möllan Deluxe” som kan läsas den här veckan. Sedan är det jag eller min andre glade klasskamrat Jenny Taravosh. Så det är en vecka eller två kvar tills mina serier ska ockupera Kalle och Hobbes plats. 

3/11 2011

Seriestrippar

Men fyy, vad lång tid det tar att rita seriestrippar!

Svårt är det dessutom. Så nu har jag bestämt mig för att rita en ny stripp varje vecka tills jag fattar. Charles Shultz, som ritade Snobben, har visst sagt att man måste lägga ner åtta år på karaktärdesign innan man ens kan börja hitta på skämt. Så det kan ju ta ett tag innan mina små historier blir bättre. Men strunt i det, nästa kommer på lördag.

26/9 2011

Hemma igen

Omgärdad av travar med böcker, sitter jag och pustar ut efter bokmässan. Jag har ju konsumerat som värsta amerikanen.

Två gånger stod Don Rosa på scenen och pratade om Ankeborg. Första gången på den lilla “Seriescenen”. Där var det så högljutt och svettigt att det var svårt att få med sig särskilt mycket förnuftigt. Sedan köpte jag frukost och då ljusnade det.

Efteråt intervjuades han av Fredrik Strömberg i en av föreläsningslokalerna. Här var det svalt och tyst, och det var mycket mer intressant. Och äntligen visade han hur han ritar sina ankor. Oavsett hur mycket jag sökt på internet har jag inte hittat någon beskrivning av hur han gör. Han brukar bara säga att han ritar så onödigt omständligt att det är tråkigt att se på, och sedan ritar han en stor Joakim på ett snabbt sätt som han bara använder i sådana officiella sammanhang. Men nu har jag äntligen fått beskåda hemligheten! Och den är verkligen omständlig: han börjar med att placera ut tre cirklar ovanpå en halvcirkel, sedan använder han olika små plastmallar för att teckna in varenda liten vinkel på ankkroppen. Vänster öga är en ellips med en vinkling på 30°; ögonbrynet ovanför är ett segment av en 40° ellips; pupillen är 30°; och på andra sidan blir pupillen kanske 20° eftersom den ses från en skarpare vinkel. Näbben börjar med en vinkel på 30° och Joakims hatt innehåller allt från 40° till 20°. Till kroppen tar han 50° med utgångspunkt i den ursprungliga cirkeln, och till benen använder han brottstycken av ellipser på 30° eller 40°, beroende på vilken position ankan är i.

Synd att jag inte kunde fotografera bilden han gjorde, utan bara har det jag hann rita av.

Publiken fick endast tid att ställa två frågor, men den ena var lyckligtvis min. Tidigare på dagen hann publiken bara ställa en enda fråga, och den frågan slösade någon – till Don Rosas glädje – bort på att fråga om han saknade sina hundar. Fruktansvärt innehållslöst. Jag var ju där längst bak och hoppade och svettades och vinkade och längtade efter att få fråga om kronologi, Disney-normer, kopplingar till folkäventyr och så vidare. Men ingen såg mig och sedan var det slut.

Don Rosa saknar ibland sina hundar mer än sin fru.

Don Rosa är förresten en amerikanisering av Dante Rosa.

Men Dante var inte den enda stora poeten jag mötte i Göteborg. Och långt ifrån den enda som sålde mängder med böcker. Som nämnt har jag flera travar med nya böcker staplade runt mig här. Och nu när bokmässan i Göteborg är över och jag, fattig och sliten, har återvänt från denna lycksaliga malström av konsumtion, kan jag äntligen sätta mig vid fönstret, i det ljusa loftrummet i Köpenhamn, och sjunka ner i läsandet.