Skip to Navigation
10/12 2011

Vikserier

Nu har jag blivit helt uppslukad av att utveckla olika sätt att vika ihop papper till små serier.

Den förra serien gjorde jag mest på skämt, och inte anade jag att vi strax efteråt skulle få i uppgift att göra vikserier på Serieskolan. Ha! Mina plötsliga intressen brukade aldrig klinga ihop med skolornas förväntningar tidigare, men nu!

Vi fick lära oss ett enkelt sätt att veckla ihop A4-papper till läckra små, invecklade serier. Entusiastiskt utvecklade jag snabbt några avvikande sätt att vika vikserier.

Den här kallar jag “Tarjeis fantasmagoriskt himmelskriande utveckingsmetod deluxe 2000, jadå”.

1/12 2011

Vik din egen serie ja!

Jag fattar inte att jag inte har lärt mig det här förut. Igår snubblade jag över en beskrivning av hur man kan vika små 6 sidors böcker av A4-papper. Skitsmart!

Jag har dessutom alltid velat rita en sådan här vikinstruktion :)

Här är en skitproffsig tidskrift jag gjorde.

 

Och den är inte alls barnsligt meningslös.

Bra konstverk brukar se så här konstiga ut. Säkert!

 

29/11 2011

Moj och Mormor publiceras i Sydsvenskan

Mina små seriestrippar ska publiceras i Sydsvenskan i december!

Jag ritade serierna “Moj och Mormor” under en intensiv tävling vi hade i klassen, och efter två långa veckor med tyst vansinnigt tecknande valde Sydsvenskan ut tre lyckliga att få sina stripserier publicerade. Vi får en vecka var på Sydsvenskans seriesida. Och det värsta av allt är att våra små serieförsök ska ersätta Kalle och Hobbe. Fy! Vem lägger ett så tungt ansvar på min gamla mormors axlar va?

Serierna är redan färdigritade, så jag borde väl inte vara nervös, men lite jobbigt är det ändå. Jag har trots allt inte fått några serier publicerade tidigare.

Sydsvenskan inleder det hela med ett sådant här uppslag. Först ut i fältet är min glade klasskamrat Ellen Ekman, med sin serie serie “Möllan Deluxe” som kan läsas den här veckan. Sedan är det jag eller min andre glade klasskamrat Jenny Taravosh. Så det är en vecka eller två kvar tills mina serier ska ockupera Kalle och Hobbes plats. 

3/11 2011

Seriestrippar

Men fyy, vad lång tid det tar att rita seriestrippar!

Svårt är det dessutom. Så nu har jag bestämt mig för att rita en ny stripp varje vecka tills jag fattar. Charles Shultz, som ritade Snobben, har visst sagt att man måste lägga ner åtta år på karaktärdesign innan man ens kan börja hitta på skämt. Så det kan ju ta ett tag innan mina små historier blir bättre. Men strunt i det, nästa kommer på lördag.

26/9 2011

Hemma igen

Omgärdad av travar med böcker, sitter jag och pustar ut efter bokmässan. Jag har ju konsumerat som värsta amerikanen.

Två gånger stod Don Rosa på scenen och pratade om Ankeborg. Första gången på den lilla “Seriescenen”. Där var det så högljutt och svettigt att det var svårt att få med sig särskilt mycket förnuftigt. Sedan köpte jag frukost och då ljusnade det.

Efteråt intervjuades han av Fredrik Strömberg i en av föreläsningslokalerna. Här var det svalt och tyst, och det var mycket mer intressant. Och äntligen visade han hur han ritar sina ankor. Oavsett hur mycket jag sökt på internet har jag inte hittat någon beskrivning av hur han gör. Han brukar bara säga att han ritar så onödigt omständligt att det är tråkigt att se på, och sedan ritar han en stor Joakim på ett snabbt sätt som han bara använder i sådana officiella sammanhang. Men nu har jag äntligen fått beskåda hemligheten! Och den är verkligen omständlig: han börjar med att placera ut tre cirklar ovanpå en halvcirkel, sedan använder han olika små plastmallar för att teckna in varenda liten vinkel på ankkroppen. Vänster öga är en ellips med en vinkling på 30°; ögonbrynet ovanför är ett segment av en 40° ellips; pupillen är 30°; och på andra sidan blir pupillen kanske 20° eftersom den ses från en skarpare vinkel. Näbben börjar med en vinkel på 30° och Joakims hatt innehåller allt från 40° till 20°. Till kroppen tar han 50° med utgångspunkt i den ursprungliga cirkeln, och till benen använder han brottstycken av ellipser på 30° eller 40°, beroende på vilken position ankan är i.

Synd att jag inte kunde fotografera bilden han gjorde, utan bara har det jag hann rita av.

Publiken fick endast tid att ställa två frågor, men den ena var lyckligtvis min. Tidigare på dagen hann publiken bara ställa en enda fråga, och den frågan slösade någon – till Don Rosas glädje – bort på att fråga om han saknade sina hundar. Fruktansvärt innehållslöst. Jag var ju där längst bak och hoppade och svettades och vinkade och längtade efter att få fråga om kronologi, Disney-normer, kopplingar till folkäventyr och så vidare. Men ingen såg mig och sedan var det slut.

Don Rosa saknar ibland sina hundar mer än sin fru.

Don Rosa är förresten en amerikanisering av Dante Rosa.

Men Dante var inte den enda stora poeten jag mötte i Göteborg. Och långt ifrån den enda som sålde mängder med böcker. Som nämnt har jag flera travar med nya böcker staplade runt mig här. Och nu när bokmässan i Göteborg är över och jag, fattig och sliten, har återvänt från denna lycksaliga malström av konsumtion, kan jag äntligen sätta mig vid fönstret, i det ljusa loftrummet i Köpenhamn, och sjunka ner i läsandet.

24/9 2011

Bokmässan i Göteborg

Hittills har det varit gott väder var enda gång jag anlänt till Göteborg. Fin stad.

Bokmässan är helt fantastisk. Ofantligt enorm och helt fylld till brädden med boksökande människor och outtömliga berg av böcker.

Det är så stort och ändlöst att det nästan känns som att vara på internett – fast man blir trött i benen.

Och jag har äntligen träffat Don Rosa. Hur trevlig som helst. Idag och igår satt han och signerade. Han skrattade och sade att han kunde signera hur mycket som helst, så nu har jag en signerad utgåva av The Life and Times of Scrooge McDuck samt det mycket mer exklusiva: Descartes Meditationer med Don Rosas signatur. Han tyckte det var helkonstigt, och ritade ett stort frågetecken. Fast det jag har längtat riktigt till kommer i övermorgon, då ska han upp på scenen och prata om sina serier.

Men trots mötet med Don Rosa har höjdpunkten hittills ändå varit den fantastiska teckningen Peter Madsen gjorde åt mig.

Vi pratade ett tag; riktigt mysig människa. Jag köpte en bok av honom som han ritade och skrev i, och han kollade på mina serier.

Jag bad honom rita Loke som äter en banan – och aldrig tidigare har jag sett en så slug bananätare.

22/9 2011

Johannes Kepler

Den familj som Johannes Kepler (1571-1630) föddes in i, tycks ha varit ett enda dårhus av fallen storhet och vanvettiga släktingar. Hans far var en obildad legoknekt och hustruplågare. Modern var en vresig tant vars fostermor brändes som häxa. Keplers faster förgiftades till döds; hans farbror drog på sig syfilis; och farfadern var stadens före detta borgmästare som var likgiltigt arrogant mot barnbarnen. När Kepler var tre år gammal reste föräldrarna ut i krig och lämnade barnet tillsammans med sin nyfödde epileptiska bror ett helt år i deras bisarra herrgård. Kepler hatade sin bakgrund.

Som sjuttonåring reste han med en tunn packning ut i Europa. Här studerade han både exakt och mystiskt vetande. Särskilt intresse fattade han för rymden; inte minst då han kunde använda den för att ställa fördömande horoskop till sina föräldrar. Hans matematiska snille gjorde även att han kom att nå en dittills oöverträffad förståelse av planeternas banor. Och även om han utgick ifrån nyplatonsk soldyrkan, hermetisk mysticism samt andra övertygelser som knappast skulle godkännas som vetenskapliga idag, var hans uträkningar så lysande att han nådde helt riktiga konklusioner. Han var den förste som föreslog att planeterna rör sig i elliptiska banor och hans beskrivningar av hur de stora och de små krafterna verkar på varandra var en av grundstenarna Newton behövde för att kunna formulera sina slutsatser om gravitationen. Det enda misstaget Kepler gjorde var att han utgick från solmagnetismen som den attraherande kraft som håller planeterna i sina banor. Men om man byter ut den mot gravitationen, vilket Newton gjorde, är det bara småpiller kvar innan man har Newtons gravitationslära.

Och jag kan inte låta bli att föreställa mig att Kepler såg ut som Sirius Black. Fast med tidstypiskt skägg såklart.

19/9 2011

Lista över stenhårda förolämpningar

snoppnäsa
fulhuvud
molnhjärna
krutfjärt
dummerjöns
inälva

Och J-J. Rousseau var en riktig molnhjärna. Se bara vad han hade att säga om människorna — ja, alla människor i hela den mänskliga mänskligheten:

“Jag känner mig stå alltför mycket över dem för att hata dem. På sin höjd kunna de intressera mig tillräckligt för att jag skall känna förakt”

18/9 2011

Serieskolan

Nu har jag äntligen börjat på Serieskolan, och det är helt fantastiskt.
Det visar sig vara den mest kreativa miljö jag någonsin varit i.
Jamenar: klockan sju på kvällen sitter kanske halva klassen fortfarande kvar i tecknarsalen och ritar intensivt på sina projekt. Och på en vanlig vardag dessutom. Mitt i veckan. Inte ens någon deadline i närheten. Men fyy.

18/9 2011

Dinosaur Comics

Här är en rolig webcomic.

En som heter Ryan North har gjort den.

http://qwantz.com/index.php