Skip to Navigation
24/9 2015

Morgen

 

I en gammel notatbok fant jeg denne lille serien.

Den ble vel laget for noen år siden.

Men det er merkelig hvor ofte jeg har akkurat denne morgenen.

 

 

24/9 2015

En by under havet

21/9 2015

Et døgn på et gatehjørne

Her er serien jeg søkte til AHO med.

21/9 2015

Akerselva

21/9 2015

Nytt kapittel

 

Etter to år dukker jeg opp ved overflaten igjen.

Hva har forandret seg?

Jeg har snubblet inn på Arkitekthøyskolen i Oslo.

Og jeg har bestemt meg for å skrive på norsk fremover.

(Men man kan ju läsa det med svenkt tonfall ändå. Jag gör det.)

 

 

29/5 2013

Essä

Idag kämpar jag med att göra klart de sista uppgifterna till Estetik III.
Vet inte riktigt hur det blir.
Här är en bild på en essä jag lämnade in på förra estetik-kursen.
Synd att jag nog aldrig kommer kunna formulera mig lika glasklart igen.

29/5 2013

Det du inte kan tala om kan du kanske trampa på

Idag när jag gick till skolan, rättare sagt till det lilla galleri där min utomordentligt utförliga utbildning utspelar sig, såg jag att någon hade tagit dit en liten modell av en Wittgenstein-matta. Jag blev förvånad för jag hade aldrig sett en Wittgenstein-matta förut.

Det är en konstnär som heter Maria Bjurestam som har gjort den. Hon gjorde en stor version också.

Jag har för mig att Wittgenstein förbjöd mattor i huset han byggde åt sin syster. Mattor, gardiner och lampskärmar skulle ha gjort huset alldeles för mysigt, och sådant är inte bra för intellektet. Men jag undrar om han inte hade accepterat den här mattan, den ser ju inte överdrivet mysig ut.

Som matta betraktad ser den faktiskt ganska opraktisk ut full av hål och en gräns som gör det svårt att få den att passa in i ett rum.
   Jag vet inte om det betyder att Maria Bjurenstam tycker att Wittgensteins filosofi är full av hål och svår att använda sig av, antagligen inte, men hon har i alla fall lyckats översätta något av Tractatus strama svåråtkomlighet till mattmakeri. Det är en bedrift i sig, för när man översätter något seglar man farligt nära språkets gräns. Eller ibland mattmakeriets gräns.

 

23/5 2013

Skog

Jag hade ingen aning om att jag bodde så nära naturen.

Jag bor i en stad, bara för att vara tydlig med det. Men till min stora överaskning upptäckte jag just att fem minuters promenad från där jag bor ser det ut så här.

Jag hade ingen aning.

Och vad är väl bättre än att se på tv-serier klockan fem om morgonen vid en vikingagrav? (Bilden är tagen lite senare, men inte mycket, solen går upp typ kl 02:30 här nu.)