Skip to Navigation
29/5 2013

Essä

Idag kämpar jag med att göra klart de sista uppgifterna till Estetik III.
Vet inte riktigt hur det blir.
Här är en bild på en essä jag lämnade in på förra estetik-kursen.
Synd att jag nog aldrig kommer kunna formulera mig lika glasklart igen.

29/5 2013

Det du inte kan tala om kan du kanske trampa på

Idag när jag gick till skolan, rättare sagt till det lilla galleri där min utomordentligt utförliga utbildning utspelar sig, såg jag att någon hade tagit dit en liten modell av en Wittgenstein-matta. Jag blev förvånad för jag hade aldrig sett en Wittgenstein-matta förut.

Det är en konstnär som heter Maria Bjurestam som har gjort den. Hon gjorde en stor version också.

Jag har för mig att Wittgenstein förbjöd mattor i huset han byggde åt sin syster. Mattor, gardiner och lampskärmar skulle ha gjort huset alldeles för mysigt, och sådant är inte bra för intellektet. Men jag undrar om han inte hade accepterat den här mattan, den ser ju inte överdrivet mysig ut.

Som matta betraktad ser den faktiskt ganska opraktisk ut full av hål och en gräns som gör det svårt att få den att passa in i ett rum.
   Jag vet inte om det betyder att Maria Bjurenstam tycker att Wittgensteins filosofi är full av hål och svår att använda sig av, antagligen inte, men hon har i alla fall lyckats översätta något av Tractatus strama svåråtkomlighet till mattmakeri. Det är en bedrift i sig, för när man översätter något seglar man farligt nära språkets gräns. Eller ibland mattmakeriets gräns.

 

23/5 2013

Skog

Jag hade ingen aning om att jag bodde så nära naturen.

Jag bor i en stad, bara för att vara tydlig med det. Men till min stora överaskning upptäckte jag just att fem minuters promenad från där jag bor ser det ut så här.

Jag hade ingen aning.

Och vad är väl bättre än att se på tv-serier klockan fem om morgonen vid en vikingagrav? (Bilden är tagen lite senare, men inte mycket, solen går upp typ kl 02:30 här nu.)

10/1 2013

Tolkien och Donau

Jag ritade just en karta över Donau och Rhenfloden. När jag petade in bergen tyckte jag plötsligt att det började likna Tolkiens karta över Midgård. Mordor är mest likt. Bergskedjan kring det som egentligen föreställer Rumänien och Bulgaren har ungefär samma form som bergen kring Mordor och den bryts till och med av mittvägs, av något som kallas The Iron Gate, ungefär där man hittar Minas Morgul eller Mordors svarta port Morannon.

Verklighetens Iron Gate är en plats där Donau flyter in i ett smalt sund med lodräta klippväggar på var sida. Mitt i passagen låg tidigare den befästa holmen Ada Kaleh som fungerade som smugglarnäste och frihamn, men den sjönk 1970. Området är svårt att angripa och det var här den romerska kejsaren Trajanus besegrade Drakien 106 e. Kr. och inlemmade området i det romerska riket. Efteråt lät han hugga in ett minnesmonument vid vattenytan. Trajanus var säkert Tolkien-nörd. Det är i alla fall någonting med det här som påminner om de stora statyerna av Gondors kungar som står vid The Gates of Argonath.

För övrigt har Donau sitt utlopp i den tyska skogen Schwarzwald, eller löst översatt till svenska, Mörkskogen - till Tolkienspråk, Mirkwood.

1/11 2012

Halloween

Ikväll visades stumfilmen Nosferatu (1922) med live orgelmusik av Kevin Edelvang i Stefanskirken. När filmen visades förra året kom det fler folk än kyrkan rymmer. Även det här året målade jag ett banner, det kom osannolikt många människor och kevin visade vart orgeln ska stå.

Efteråt roade jag mig med att rita en sur utomjording från Ben Mauros universum. Jag menar, det är ju ändå halloween.

31/8 2012

dOCUMENTA (13)

Nu har jag just kommit hem från Tysklad och documenta.

Min nya slagplan för att överleva framtiden är att lära mig latin. Jag har ett halvår på mig.
En viss osäkerhet har jag ändå känt inför det valet.
Jamenar, hur ofta kan ett alldeles dött språk vara till hjälp?
Men så!
Döm om min lycka när jag traskade in i Tyskland och det första jag fick se var en tidning med överskriften “Lingua Latina vivit”.
Ny framtidsglädje!
Tack Süddeutsche Zeitung.

 

Hur få bilder är det förresten möjligt att ta på Europas största konstutställning? Såhär få:

 

Böckerna är huggna i sten. Och moln är snygga överallt i världen.



Utställningskatalogen är inte så dum den heller:



Jag har räknat ut att om jag läser orealistiskt snabbt tar den ett halvår att läsa ut.

31/8 2012

Sommarläsning

Vädret svalnar emot höst och jag har bestämt mig för att bo på Lillehammer ett halvår.
Under sommaren läste jag de här böckerna:

juni Haruki Murakami, Fågeln som vrider upp världen
2 juli Haruki Murakami, 1Q84; Första delen
9 juli Haruki Murakami, 1Q84; Andra delen
16 juli Haruki Murakami, Sputnikälskling
18 juli Chinua Achebe, Things Fall Apart
19 juli Jean Baudrillard, Why Hasn’t Everything Already Disappeared?
20 juli Johan Harstad, Osv.
23 juli

Apostolos Doxiadis, Christos H. Papadimitriou et al.,
LOGICOMIX; An Epic Search for Truth

24 juli Haruki Murakami, Vad jag pratar om när jag pratar om löpning
25 juli

Herman Hesse, Siddharta. (+ tre dikstamlingar)

27 juli William Shakespeare, En Midsommernatts drøm (övers. Øyvind Berg)
30 juli William Shakespeare, Hamlet (övers. Øyvind Berg)
1 aug Torgny Lindgren, Norrlands Akvavit
2 aug Paul Celan, Språkgitter (övers. Øyvind Berg)
3 aug Haruki Murakami, Norwegian Wood
4 aug William Shakespeare, Julius Caesar
5 aug Lars Roar Langslet & Knut Ødegård,
Olav den hellige; Spor etter helgenkongen
6 aug J. M. Barrie, Peter Pan

Den sjunde augusti försökte jag utan framgång läsa ut en bok som hette Hamsun og 1890-tallet. Den var så ursinnigt tråkig att jag kanske muterade lite grann. Sedan dess har jag inte tagit mig igenom en enda bok.

 

Det bästa jag läst i sommar är LOGICOMIX.
Det är en tecknad serie, skriven av samma författare som skrev boken Uncle Petros and Goldbach’s Conjecture - onekligen en rätt torr titel, men historien är svår att skaka av sig.
Det samma gäller för LOGICOMIX.

Bertrand Russell, som han avbildas i LOGICOMIX.

20/8 2012

Tarjeis superbra talsystem

Högtflygande inledning

Liksom jordens bana kring vår sol, ofrånkomligen låter höstens dunkel dras ner över sommaren, måste även människolivets mångfaldiga spiraler en dag leda oss in ålderdomens höstfärgade glänta. Och när jag nu, efter många långa år, blickar tillbaka över mitt gångna liv, ser jag att av all den glädje och sorg jag genomlevt, all mänsklig skam och grymhet jag sett och lärt, av alla människor jag mött och alla företaganden jag avslutat, så är ännu ett ogjort. I ett tjog år och ett dussin månader har jag levt i tiden. Aldrig har jag funnit mig själv äldre än i denna stund, och nu är jag äntligen redo att möta den tid som flytt och presentera mitt sista talteoretiska verk.

Under studierna inför det talsystem jag nu slutligen utvecklat, fann jag mina ungdomsårs självsäkra antagande, om tolvtalsystemets inlysande suveränitet, vara något förhastat, och ja, måhända även naivt. Det vill jag vara den första att medge. En bas på tolv är självfallet överlägsen detta decimala humbug som allmänheten helt okritiskt tagit för givet, inte alldeles olikt de inburade bestar som tanklöst slukar den föda människorna kastar ner mot dem, men när människorna (fy för bövelen) redan har det decimala systemet i vanan kommer tolvtalsystemet att lida; att lära sig ett system som tar i bruk fler symboler än deras gamla talsystem använder är nämligen för mycket begärt av dessa sömngångare som bebor vår sfär. Härvidlag förs alla kloka medborgares tankar självfallet till sextalsystemet. Ja, sextalsystemet är onekligen enklare att lära sig än tolvtalsystemet, och trots dess tendens att leda till siffersträngar av obekväm längd, besitter det näst intill alla de egenskaper som utgör attraktionskraften hos det duodecimala systemet. Sextalsystemet ger dessutom synnerligen nätta och angenäma punktrepresentationer av bråk. Ja, på just detta område är sextalsystemet till och med mer tilltalande än tolvtalsystemet. Se bara så prydlig den sista kolonnen i tabellen framstår jämte de andra.

Bas tolv Bas tio Bas sex
1/2    0.6 1/2    0.5 1/2    0.3
1/3    0.4 1/3    0.33… 1/3    0.2
1/4    0.3 1/4    0.25 1/4    0.13
1/5    0.249724… 1/5    0.2 1/5    0.11…
1/6    0.2 1/6    0.166… 1/10   0.1
1/7    0.186A3518… 1/7    0.1428714… 1/11   0.0505…
1/8    0.16 1/8    0.125 1/12   0.043
1/9    0.14 1/9    0.11… 1/13   0.04
1/A    0.12497… 1/10  0.1 1/14   0.033…

 

För övrigt bör det inte ses på som någon förlust när jag nu lär mänskligheten ett vackert sextalsystem istället för ett tolvtalsystem, tvärt emot är jag måhända civilisationens frälsare, för med tanke på släktskapet mellan bas sex och bas tolv bör människor som behärskar sextalsystemet kunna ta till sig det något mer komplexa duodecimala talsystemet utan anmärkningsvärda svårigheter.


T. Ø. S.
AD MMXII

   

 

 

Systemet

Nedan följer en uppteckning över mitt sextalsystem.
I tabellerna visas först talets symbol, sedan dess uttal och till sist hur man skriver talet i det försmusslade gamla decimalsystemet.

         Men        1

       Ba          2

        Eller        3

       Asså       4

  Liksom    5

          Fast       0

                   

        Typ              6

       TypMen         7

      TypBa           8

       TypEller         9

     TypAsså        10

TypLiksom    11

 


 

BaTyp

12


BaTypMen

13


BaTypBa

14



EllerTyp

18


AssåTyp

24


LiksomTyp

30


Vaddå


36



Amendurå


216



TypAmendurå


1 296



VaddåAmendurå


7 776



Invandrarna


46 656

 

 

Några exempel på olika tal:


VaddåTyp

42


BaVaddåAssåTypAsså

100

 

AssåAmenduråVaddå

900



MenInvandrarnaBaTypEllerAmenduråBa-
VaddåLiksomBa

50 000


Som ni kanske ser, är mitt talsystem enkelt, prydligt och lätt att använda. 

 

Ordningstal

Ordningstal bildas helt enkelt med hjälp av suffixet -ish.

Så “första” blir “Menish”. “Andra” blir “Baish”, etcetera.

Exempel:
“Du, Tarjei! Jag hörde att du tävlade i SM i forspaddling när du var liten. Gick det bra eller?”

“Typish.”

 


Fibonacci

Finns det några praktiska sidor vid det här talsystemet då? Självfallet! Om man till exempel radar upp fibonaccis talserie får man

0
1
1
2
3
5
8
13
21
34

55
89
144
 …

I decimalsystemet är det inte lika lätt att lägga märke till att seriens tolfte tal är tolv i kvadrat. Men i sextalsystemet reagerar man ju direkt på det mycket jämna talet AssåVaddå (144).

Och därmed ser vi ännu en gång hur mycket vi hade vunnit på att vänja oss vid ett tolvtalsystem - alltså ett system där tolv skrivs “10” - för då blir fibonacciseriens “10:e” tal “100”. Och ett så vackert sammanhang kan väl inte vara något annat än ett gudomligt tecken på att tiotalssystemet är på tok för klumpigt? Ja, så måste det nog vara.

 

Räkna på fingrarna

Fibonacciserien är självfallet bara en gammal teoretisk talsträng, och därför menar du kanske att vi fortfarande inte har något verkligt argument för att sextalsystemet är mer praktiskt än tiotalsystemet. Därför vill jag snabbt berätta hur man räknar på fingrarna med sextalsystemet.

Man låter helt enkelt ena handen stå för ental, och den andra handen för sextal (en sluten hand betyder som vanligt noll). På det viset får man alla tal upp till 35. Alltså har man hela sextalsystemets multiplikationstabell på fingrarna. Det vanligaste argumentet för decimalsystemet går ut på att tiotalsystemet är naturligt eftersom vi har tio fingrar, men det argumentet förlorar ju direkt mot sextalsystemet.

 

Avslutning

Är det inte tillräckligt bra med ett talsystem där basen kan delas på två och fem (10), varför måste vi egentligen ha ett system med en bas som kan delas på tre också? Om du fortfarande inte är övertygad kastar jag över bollen till Bob Dyan som har sagt: “I’m not a numerologist. I don’t know why the number 3 is more metaphysically powerful than the number 2, but it is”.

Och tänk om jag en dag hittar på symboler till ett tolvtalsystem! Då får vi både divisorerna 2, 3 och 4. Tänk vad mycket mer intuitiv notbilden av tretakt och fyrtakt skulle kunna bli.